Författare: Pigge Werkelin & Lena Katarina Swanberg
Format: Pocket
Antal sidor: 253
Förlag: Bonnier pocket
Hyllvärmare 2017
"Vi var en vanlig, svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår. När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khgao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år."
----------------------------
Den här boken köpte jag för rätt så länge sedan på loppis. Tsunamin kom jag ihåg och jag hade hört en del blandade reaktioner på den här boken och var nyfiken på vad jag skulle tycka.
Varför jag kommer ihåg tsunamin så väl är för att jag själv låg på sjukhus när det hände. Jag vaknade upp efter en stor operation och var fortfarande lite dimmig och skulle läsa tidningen och såg rubrikerna och läste artiklarna. Tsunamin kändes så overklig att jag et tag var nästan övertygad om att jag fortfarande var drogad upp till ögonbrynen och bara hallucinerade. Men när jag sen såg samma saker på TV så var jag ju tvungen att inse att det var verklighet, en hemsk verklighet, men nånting som faktiskt hade hänt.
När jag började läsa boken var jag alltså redan i förväg känslomässigt inställd och involverad pga mina egna minnen och när jag nu läste Pigge Werkelins berättelse så att säga från händelsernas centrum blev allting nästan olidligt hemskt.
De negativa kommentarerna om boken jag hört var att Werkelin försökte tjäna pengar på sin döda familj och att det var osmakligt att skriva nånting sånt här. Så tänker inte jag, jag tror jag kan förstå hans motiv att berätta sin historia om tsunamin. När man drabbas av en personlig katastrof har man under lång tid efteråt ett behov av att prata om det, man behöver prata tills det inte finns ord kvar och tills man fått ur sig allt, det är på det sättet jag fungerar och jag undrar om inte Werkelin fungerar lite på samma sätt. När man väl fått ur sig allt så är man redo att gå vidare.
Jag kommer ihåg hur mycket kritik svenska myndigheter, politiker och regeringen fick då för sitt agerande och faktiskt, vad som hände (eller rättare sagt inte hände) då dras fortfarande upp lite då och då. Och Pigge är verkligen inte nådig när det gäller agerandet då.
Den här boken skildrar ju en riktigt hemsk händelse då massor av människor förlorade sina nära och kära och den är en bra påminnelse om hur snabbt en katastrof kan slå till och helt och hållet ändra ens liv. Och att det går att resa sig och gå vidare även när något ofattbart händer. Man får ett lite annat perspektiv på livet när man läst den här boken.
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak finns att köpa hos t ex
Bokbörsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar