En smakebit på søndag - Den osynlige väktaren

Lördagen var hur perfekt som helst. På förmiddagen lyssnade jag på ett av mina favoritprogram på radio, Källkritik, och å eftermiddagen lagade vi mat, en rejäl kastrull med kålgryta så vi fick färdiga middagar in i frysen. Däremellan hade jag gott om tid att både läsa och måla. Det enda tråkiga var väl vädret men så är det ju hela tiden.
Vi har ingenting inplanerat för söndagen så jag tror att jag kommer att tillbringa dagen med att läsa och måla.
Men det som hör till söndagen är En smakebit på søndag som anordnas av Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

---------------

Min smakbit kommer från sidan 212 i Den osynlige väktaren av Dolores Redondo (titeln är länkad till förlagets sida och där finns mer info om boken)


"Amaia tittade noga på de gröna ögonen och kunde lätt föreställa sig dem skarpa, med en föraktfull glans och elakhet när hon skrattade Ros upp i ansiktet. Trots att det ju var omöjligt, eftersom hon var död vid det laget. En belagile. En häxa. Ingen spådam, ingen klok gumma. En mäktig mörk kvinna med en fruktansvärd pakt vilande i själen. En ondskans tjänarinna med förmåga att vrida och förvrida händelser för att få dem att stämma med den egna viljan. Belagile. Det var många år sedan hon hört ordet. På modern baskiska hette det sorgin, sorgiña. Belagile var det urgamla, det sanna sättet att benämna det ondas tjänare. Ordet fick henne att minnas sin barndom, när hennes amatxi Juanita berättade sagor om häxor för henne. Sådana legender ingick nuförtiden i folkloren och i knepen att locka turister med, men härrörde från en tid som inte låg lång bort och då människor trodde på häxor, ondskans tjänare, och deras ödesdigra makt att skapa kaos, förödelse och till och med döda dem som ställde sig i deras väg."