Veckans tema hos Kulturkollo är hjältar och hjältinnor och självklart handlar då veckans utmaning också om hjältar och hjältinnor. Carolina hos Kulturkollo frågar
- Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
- Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!
----------------------
Redan vid orden hjälte/hjältinna blir det fel för mig, jag ser inte på folk som hjältar alt hjältinnor.Det ligger inte riktigt för mig att idolisera andra och höja någon till skyarna för att de gjort (t ex pga sitt yrke) gjort det de förväntas att göra. Däremot kan jag respektera en del personer för att de gjort något som jag tycker är lite speciellt.
1. Jag respekterar dem som inte faller för grupptryck el liknande utan använder egen hjärna och baserar sina åsikter i möjligaste mån på fakta. Och står för sina åsikter trots att dessa kanske inte sammanfaller med vad den stora massan tycker. Jag respekterar också de som vågar ifrågasätta färdigtuggade "sanningar" som ibland serveras på silverbricka från olika håll.
2. Jag tror min barndoms hjälte var nog min farfar. Han var stor (då kändes han gigantisk) och ståtlig, och skrattade mycket. Han var polis och för mig var han spännande och det fanns ingenting han inte kunde.
Jag förstår ju vad du menar, men för mig är hjälte och idol inte samma sak. Idoliserar var det väldigt längesedan jag gjorde, någon gång i tonåren skulle jag tro, men hjältar finns överallt :)
SvaraRaderaJag tänker att din känsla av att respektera är samma som jag har när jag kallar någon hjälte/hjältinna. Det är respekt jag känner för dem.
SvaraRaderaHmm, du har så rätt i det du skriver. Jag önskar faktiskt jag var mer sådan. jag höjer jämt folk till skyarna och idoliserar dem. Kan inte hjälpa det haha XD
SvaraRadera