söndag 23 december 2018

En smakebit på søndag - En sekund är jag evig

Nu är det snart julafton och jag är väldigt glad över att vi hade möjlighet att sätta igång med julstöket rätt så tidigt så slipper vi stressa de här sista dagarna innan det är jul. På lördagen griljerade vi skinkan så nu är julmaten klar att bara ta fram när det väl är dags. Det blev också lite pyntande på lördagen, alla tomtar måste ju tas fram. På söndagen ska maken hämta min bror som ska fira jul hos oss och så ska de klä granen. Sen är vi klara med allt julstök och kan ta det lugnt. Men söndagen börjar i alla fall med En smakebit på søndag som den här gången anordnas av Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

-----------------------------

Min smakbit kommer från sidan 42-43 i En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter (titeln är länkad till förlagets sida där de finns mer info om boken)


"Hon tog stöd mot bordet då hon reste sig och höll sedan ena handen mot väggen medan hon långsamt gick bort mot bädden som hon delade med min styvfar. Jag hörde mer än såg hur hon drog av sig sitt förkläde, sin klänning och sin hätta. Så hörde jag halmen prassla då hon kröp ner i bädden.
Jag satt kvar på bänken och betraktade glöden en stund till. Min sista tanke var att jag dagen därpå skulle tala med mor och berätta vad jag sagt till Anders, för det skulle göra henne glad.
Men dagen därpå kunde jag inte tala med min mor. De sista ord jag sa till henne skulle för alltid vara frågan om min styvfar knuffat henne. Och hennes sista ord till mig skulle alltid vara en lögn."










4 kommentarer:

  1. En lite deprimerande och sorglig smakbit. Har inte läst något av henne, men känner igen namnet.

    SvaraRadera
  2. Har bara läst en av hennes historiska romaner, men vill gärna läsa mer av henne. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  3. Känner till författaren men har inte läst något. Tack för smakbiten och ha en skön jul!

    SvaraRadera
  4. Tack för smakbiten, min är också lite sorglig.

    SvaraRadera