Hett i hyllan #203

Det är torsdag och då ska vi visa upp våra hyllvärmare i Monikas Hett i hyllan. Hon säger

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

---------------

De oönskade av Lene Kaaberbøl & Agnete Friis (titeln är länkad till förlagets sida där det finns mer info om boken)

Baksidestext

"Den kulformade delen låg för sig själv, sprucken och repig och gulmålad på ett sätt som påmindehonom lite om de sjöminor han hade sett på film. Försiktigt sträckte han fram handen och rärde vid den, helt lätt. Den kändes varm, tyckte han. Inte skållhet, bara hudvarm, som om den var levande. Varningsskylten var fortfarande läsbar, svart mot det gula, trots repor och betongdamm.

I ruinerna av ett nedlagt militärsjukhus i Ungern hittar två unga män något mycket värdefullt. Något som kan förändra deras tillvaro, men också få fasansfulla konsekvenser för oändligt många människor.

I Köpenhamn blir sjuksköterskan Nina Borg ombedd att åka ut till en förfallen bilverkstad, där ett antal romska familjer bor. Några av barnen tycks ha blivit hastigt sjuka. Först misstänker Nina att det har med miljön att göra. Men när hon själv insjuknar, förstår hon att det måste röra sig om någonting annat. Frågan är bara vad. Tiden är knapp, både för de sjuka barnen och för henne själv."

Den här boken köpte jag 2015 på ICA där de hade bokreaböcker kvar som de i princip slumpade bort. Jag hade läst första boken, Pojken i resväskan, året innan och tyckte så bra om den att jag gärna ville fortsätta att läsa de här böckerna. Så när den här då fanns att köpa för en billig peng så passade jag på. Det blev sen aldrig av att jag läste den utan den har fått stå i bokhyllan sen dess, troligtvis av den vanliga anledningen, dvs tidsbrist. Men nu tycker jag nog att det är dags att läsa den!