Recension: Det nakna hjärtat av Lisa Tucker

Titel: Det nakna hjärtat
Originaltitel: Once upon a Day
Författare: Lisa Tucker
Översättning: Jan Hultman och Annika H Löfvendahl
Format: Pocket
Antal sidor: 362
Förlag: Månpocket
Hyllvärmare 2019

"En känd amerikan försvinner från Los Angeles med sina två små barn, Dorothea och Jimmy. Han tar dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de får växa upp avskärmade från omvärlden.
I denna fristad finns allt man kan önska sig av romaner, uppslagsverk och musik från förr, men inte tv, datorer, radio eller tidningar. Barnen är extremt överbeskyddade, de får inte ens gå i skola och träffa jämnåriga utan undervisas av fadern.
Dorothea är tjugotre år när hon lämnar hemmet iklädd femtiotalskläder och utan nutida referenser möter hon storögt sin omvärld. Hon är på jakt efter sin bror som rymt hemifrån. Sökandet blir en resa fylld av upptäckter, som så småningom leder henne fram till sanningen om familjens förflutna och den fasansfulla händelse som brutalt förändrade hennes fars liv."

----------------

Den här boken ingår i min egen utmaning att läsa i genomsnitt 2 hyllvärmare per månad under året. Det nakna hjärtat har stått i bokhyllan sedan 2013 då jag köpte den så det var verkligen dags att läsa den nu.

En pappa som kidnappar barnen låter ju som en spänningsroman och visst finns det också spänningsmoment i den här boken. Det mest spännande är varför? Varför känner sig pappan tvungen att kidnappa barnen och bosätta sig i ett avlägset hörn av Mexico? Varför är han så överbeskyddande att det hela närmar sig besatthet? Ja, det är de många varför som är det mest spännande i boken.

Nånting som jag tyckte var intressant och faktiskt också rätt så aktuellt var det här med att överbeskydda barn och jag tror att många i min generation faktiskt ofta upplever det som att man numera överbeskyddar barn/ungdomar och låter dom inte lära sig av misstagen. Vår generation klättrade för högt i träd (utan skyddsutrustning eller övervakning), ramlade ner och slog oss och lärde oss att det gör ont att ramla ner från ett träd så det gäller att inte klättra för högt upp. Vi lärde oss mycket genom trial-and-error men så vet vi också vad som inte är bra att göra. Brorsan, maken och jag har ibland diskuterat om vad vi själva tycker är för mycket och vi tre är nog allihopa överens om att det aldrig är bra att vara för överbeskyddande. I boken har ju pappan de ekonomiska möjligheterna att skärma av barnen från det övriga samhället och faktiskt till och med från ett normalt  liv på ett sätt. Jag kan förstå att förädrar vill skydda sina barn, men var går gränsen?

Hur Dorothea sen upptäcker den värld hon inte fått tillgång till tidigare är faktiskt rätt så fantasieggande. Jag sitter och funderar på hur det skulle kännas att hamna i den där situationen. Ändå tycker jag att hon hanterar det väldigt bra, nästan lite för bra med tanke på att hon kommer till en värld där utvecklingen redan för länge sedan sprungit förbi henne. Att hon inte råkar illa ut är nästan bara tur.

Det nakna hjärtat är en intressant och småspännande roman som jag faktiskt tyckte mer om än vad jag hade förväntat mig. Jag skulle nog gärna vilja läsa mer av den här författaren!


Mer info om författaren och hennes böcker finns på Lisa Tuckers websida

Det nakna hjärtat finns att köpa hos t ex

Bokbörsen