En smakebit på søndag - Larona

Hittills har det varit en superbra helg. Det har varit så varmt att vi kunnat ha ytterdörren öppen hela dagarna och pojkarna (katterna) har kunnat vara ute i kattgården så mycket de velat. Illrarna har fått tillbringa dagarna ute i illergården och det har de ju tyckt har varit jättehärligt. Det börjar nu bli dags för dem att flytta ut helt och tillbringa sommaren utomhus. Maken och jag har njutit lika mycket av det fina vädret, han har fixat och donat i trädgården och jag har faktiskt inte behövt ha dubbla tröjor på mig utan har kunnat skala av mig ett lager och det allra skönaste har varit att inte behöva ha tjocka strumpor på utan jag har äntligen kunnat vara barfota. Jag har hunnit läsa en hel del och hoppas att jag hinner läsa mycket på söndagen också. Men söndagen börjar med  En smakebit på søndag som den här gången anordnas av Flukten fra virkeligheten. Det hela går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

--------------------

Min smakbit kommer från sidan 8 i Larona av Karolina Bjällerstedt Mickos (titeln är länkad till Bokus och där finns mer info om boken)

"Dörrarna öppnades. Härolden kom in och stötte med sin långa käpp i golvet för att äska den tystnad som redan fanns. Snabba, ryckiga steg hördes. Och så kom Kungen. Alla bugade sig. Ceremonielet föreskrev att Kungen skulle stanna innanför dörren och buga sig tillbaka för att återgälda sina lydregenters hälsning och därigenom befästa Federationen. Men den här gången stannade Kungen inte utan gick bara vidare mot sin plats vid matbordet. Förvånad följde jag den långa, magra gestalten med blicken. Något var fel. Den blå juvelen i guldkronan satt inte mitt för hans panna som den skulle, utan ovanför vänster ögonbryn. Dessutom hängde kungamanteln av djupblå sammet så snett att fållen släpade i golvet på ena sidan och vippade upp på den andra för varje steg. När Kungen själv försökte rätta till det såg jag och många andra med mig att hans spetsprydda manschetter var ostrukna.
Men det som verkligen fångade vår uppmärksamhet var ögonlappen. När Kungen nådde sin plats vid andra bordsänden och vände sig mot de församlade, kunde ingen undgå att se det: Kungen hade glömt att sätta in sitt öga av emalj. I stället täcktes ögonhålan av en enkel, svart tyglapp. Ett sus gick igenom salen."

---------

OBS! Har du sett att jag lottar ut ett ex av Ewa Klingbergs Där rosor faktiskt dör här på bloggen?  Anmälan och regler finns HÄR