En smakebit på søndag - Zarités frihet

Sista helgen på makens semester så vi har tagit det rätt så lugnt. Det blev inte speciellt mycket gjort på lördagen och jag misstänker att söndagen kommer att bli ungefär likadan. Vi har ingenting inplanerat och ingen av oss har nog lust heller att hitta på något speciellt. Måndag är sen första arbetsdag efter semestern för maken och då blir det de vanliga rutinerna igen så det har känts bra att maken kan ta det lugnt så här den sista helgen. Jag tror han nog hade gärna varit ledig ett par veckor till och jag hade inte haft nånting emot att ha honom hemma lite längre.
Söndagen börjar med En smakebit på søndag som anordnas av Betraktninger ~ tanker om bøker. Det går ut på att man ska bjuda på en smakbit från boken man läser och det finns bara en regel = no spoilers!

--------------------

Min smakbit kommer från sidan 58 i Zarités frihet av Isabel Allende (titeln är länkad till förlagets sida och där finns mer info om boken)


"Arbeta, arbeta, arbeta till sista andetaget, som inte dröjde särskilt länge eftersom ingen blev långvarig på plantagen, kanske tre eller fyra år, aldrig mer än sex eller sju. "Gå inte till överdrift vid bestraffning, Cambray, slavarna blir så svaga", hade Valmorain sagt åt honom mer än en gång, beklämd av slavarnas varfyllda sår och amputerade händer och fötter, som gjorde att de inte kunde arbeta, men han sade aldrig emot honom inför slavarna eftersom en uppsyningsmans ord måste vara obestridligt för att ordningen skulle kunna upprätthållas. Valmorain ville ha det på det viset eftersom han själv inte ville ge sig på slavarna. Han föredrog att Cambray agerade bödel medan han själv tog rollen som den välvillige husbonden, en bild som stämde bättre in på de humanistiska ideal han hade haft i sin ungdom. Enligt Cambray var det lönsammare att ersätta de döda slavarna med nya än att behandla dem man ägde väl. Så snart man hade tjänat in det som de kostade var det bättre att utnyttja dem tills de stupade för att sedan köpa andra sm var yngre och starkare."