Recension: Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist

Titel: Ro utan åror
Författare: Ulla-Carin Lindquist
Format: Pocket
Antal sidor: 232
Förlag: Norstedts förlag
Hyllvärmare 2019

"Samma dag som hon skulle fira sin femtioårsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos, ALS. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.
Ro utan åror är skriven under den korta sjukdomstiden. Här skildrar Ulla-Carin Lindquist sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande."

------------------------


Den här boken är en av de hyllvärmare som jag nu läser i ett försök att minska antalet olästa böcker i bokhyllorna. Boken köpte jag på bakluckeloppis i september år 2013 och den har alltså stått oläst i bokhyllan sedan dess.

Det tog ett tag innan min hjärna kopplade ihop namnet med personen som jag sett på TV, trots att det finns ett foto av henne på baksidan av boken. När jag väl fick ihop det blev den här boken faktiskt ännu mer personlig och hjärtskärande för när en fruktansvärd sjukdom som ALS får ett ansikte så kommer den nästan alldeles för nära och berör en på ett helt annat sätt än vad den gör när man läser om sjukdomen i en artikel i tidningen.

Något som ta på mig lite extra är att den här boken/berättelsen är som en dagbok om vägen mot slutet där huvudpersonen hela tiden är fullt på det klar med hur allt kommer att sluta och gör nu upp med sitt liv. På ett sätt påminner den här boken om Tisdagarna med Morrie, och den boken har jag mycket i tankarna när jag läser Ro utan åror.

Det här är en mycket stark bok som man verkligen engagerar sig i till den grad att halsen på en snörps åt i sympati med Anna-Carin när hon börjar få problem med andningen. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag grät när jag läste den här boken, tårarna bara rann fritt utan att jag kunde hindra det när jag läste om Anna-Carins kamp med sin sjukdom. Och jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit som anhörig att vara med om hennes sista tid då hon hela tiden blev sämre och sämre och förlorade fler och fler kroppsfunktioner trots att hon hela tiden var helt klar i hjärnan oxch kunde alltså registrera kroppens sönderfall. ALS är en sjukdom som man inte önskar sin värsta fiende ska drabbas av.

Ro utan åror finns att köpa hos t ex

Bokbörsen