Veckans bokbloggsfråga vecka 42

Idag ska jag hämta nya ID-kortet hos polisen och därefter är det dags att veckohandla. Men innan jag åker iväg så tänkte jag svara på Veckans bokbloggsfråga som anordnas av Barnboksbloggen. Hon frågar

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 

--------------------

Hela min familj läser och har alltid läst så det har alltid varit ett gemensamt intresse. Min man läser också. Så på det sättet har jag haft och har det väl förspänt, läsandet har alltid varit en del av mitt/vårt liv så ingen har någonsin överhuvudtaget reagerat på att jag läser eller hur mycket jag läser eller hur mycket tid som går åt till det.
Jag har vänner som läser och självklart pratar jag mycket om böcker med dem. Och jag har vänner som inte läser men med dem har jag något annat gemensamt och då är inte mitt läsande på tapeten överhuvudtaget. Enda reaktionen från både läsande och icke-läsande vänner har varit "Hur hinner du läsa så mycket?"-
Den enda som nämnt något om mitt bloggande är brorsan och han tycker det är kul att jag har en egen blogg och har faktiskt tipsat sina vänner och bekanta om den.

Det är ingen som kommenterat att jag skulle lägga för mycket tid på läsande och/eller bloggande (de skulle bara våga!), de är nog nöjda med att jag har nånting att göra på dagarna. Och så är det ju också så att vid den här åldern bryr jag mig faktiskt inte speciellt mycket om vad andra tycker om mitt läsande. Jag är 50+ och sjukpensionär så jag kan lägga precis så mycket tid jag vill på läsande och bloggande och ändå hinner jag med en massa annat också.