onsdag 7 juni 2017

Recension: Laboon av Henrik Tord

Titel: Laboon: vågen som äter människor
Serie: Svart paradis, del 3
Författare: Henrik Tord
Format: Pocket
Antal sidor: 314
Förlag: Ordfront förlag
Recensionsexemplar

"Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in.

Samtidigt på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans.

Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt. Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten?
"Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok."
Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år!
Mannen harklar sig
"Vi har hittat er son"

-------------------------

Jag fick en förfrågan från förlaget om jag ville läsa den här boken och efter viss tvekan svarade jag ja. Att jag tvekade berodde mest på att jag var tveksam till om Laboon verkligen skulle vara nånting för mig, men när jag läst baksidestexten så beslöt jag mig för att våga prova och det var tur att jag gjorde det. Sen är ju Laboon den tredje och sista delen i en trilogi där jag inte läst de första två delarna, men det är ju inte första gången precis som jag läser serier i fel ordning och så skulle ju den här boken vara fristående.Nånting som sen fick vågskålen att tippa definitivt till vill ha-sidan var Khao Lak och tsunamin.

Berättelsen innehåller två trådar, en om Sandra och Matti och en om dyksällskapet med Marko som ledare. När jag läser om Sandra och Mattis upplevelser påminns jag om tsunamikatastrofen 2004 och hur overkligt tillvaron kändes när man läste i tidningarna om det som hände. Den andra tråden, den om dyksällskapet som klarar sig från tsunamin är den som blir riktigt, riktigt spännande. Vad som är den gemensamma nämnaren, förutom tsunamin, blir man ganska snabbt varse om.

Baksidestexten indikerade ju att den här boken skulle vara spännande, men hur spännande den skulle visa sig vara var jag inte riktigt beredd på. För nu talar jag om spännande på det sättet att jag var emellanåt tvungen att ta en liten paus från boken och lugna ner mig genom att titta på t ex Criminal Minds om diverse seriemördare eller liknande som just då kändes betydligt mindre spännande än boken.

När de två berättelserna knyts samman hade jag redan misstänkt hur det hela skulle sluta men författaren hade lyckats få till en liten knorr även där som gjorde att slutet ändå blev intressant, även om jag tyckte att jag hade velat veta lite mer om vad som hände sen.

Jag har redan tidigare skaffat första delen, Kum,  i den här trilogin och ska nu också skaffa den andra delen, Lasaros tårar, för nu måste jag bara läsa de två första delarna också.
Laboon är definitivt en av de mest spännande böcker jag läst den senaste tiden och den far direkt in på min lista för Årets favoriter




Mer info om författaren och hans böcker finns på Henrik Tords websida

Tack Ordfront förlag för rec.exet!


Laboon finns att köpa hos t ex

Adlibris Inbunden/Häftad/Pocket/E-bok
Bokus Inbunden/Häftad/Pocket/E-bok
CDON Inbunden/Häftad/Pocket


3 kommentarer:

  1. Spännande! Jag har aldrig ens hört talas om den, men det låter ju som en riktig nagelbitarbok :-)

    SvaraRadera
  2. Har aldrig hört talas om, men den låter ju olidligt spännande. Om man kan använda Criminal Minds för att lugna ner sig :)

    SvaraRadera
  3. Läs dem!!! Otroligt bra böcker alla tre, och samtidigt så olika. Favoriten är KUM tätt följd av Laboon.

    SvaraRadera